Hur började vår resa?

I slutet av sommaren 2014 är Juno, då tio månader, plötsligt en dag väldigt törstig och kissnödig. Eftersom vi EC:at sedan födseln och han därmed oftast kissar på potta eller toalett blir det så tydligt att han är mer kissnödig än vanligt. På kvällen springer storasyskonen Hälsoloppet. Vi är alla där och hejar, Juno som i vanliga fall är full av energi verkar lite trött. 

Natten blir helt galen. Vi hinner knappt somna förrän Juno vaknar och signalerar att han behöver kissa – gång på gång. 

Nästa dag är han även hängig men har ingen feber. Jag bollar med några kompisar och vi konstaterar att det är typiska diabetes-symptom så sen eftermiddag ringer jag till Huddinge vårdcentrals närakut för att boka en tid just för att kunna utesluta diabetes. Vi har ju ingen med diabetes i släkten och är man bara tio månader kan man ju inte få diabetes. 

När jag berättar om Junos symptom rekommenderar sköterskan oss att istället åka direkt till Barnakuten på Huddinge sjukhus. 

Jag kramar storasyskonen hejdå, det är tidig kväll, och jag tänker att det kanske är lång kö på akuten så att vi inte hinner hem innan de somnat för natten. 

På akuten tar de snabbt emot oss och jag säger glatt att vi bara är där för att utesluta diabetes och jag frågar på en gång om de vill ha ett urinprov. De hämtar en mugg som Juno kissar i och efter bara några minuter kommer sköterskan tillbaka med en allvarlig läkare vid sin sida. 

Läkaren pratar med lugn och allvarlig röst men jag förstår inte vad han säger.    ‘Diabetes typ 1. Insulinpump. Leva som vanligt. Ambulans. Barnintensiven.’ 

Juno ammar och jag kramar honom hårt. 

De för oss till ett annat rum och förbereder för att sätta en infart på vardera hand.        Juno vill inte släppa bröstet men de säger att han nu måste vara fastande och att jag inte får amma mer. 

Utan bedövning sticker de min skrikande och ålande lilla bebis, vi fortsätter att amma trots att vi inte får, tills de till slut har två infarter på plats. 

Några sekunder senare sitter vi i en ambulans som kör fortare än jag trodde var möjligt. Blåljusen lyser upp den ljumma sommarkvällen och sirenerna tjuter högt. 

Det är torsdag kväll den 28 augusti 2014 och vårt liv kommer aldrig bli detsamma igen. 

Annonser

2 reaktioner på ”Hur började vår resa?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s