Vi vann!!

En larmfri natt. Minns inte senast det hände. Så fantastiskt skönt!

Lyckan är dock kortvarig. Insikten slår mig ännu en gång. Man kan inte vinna över diabetesen. Aldrig någonsin. 

Det gäller att ta tillvara på, och njuta av, de korta stunder man faktiskt har flyt. 

Juno ska sova efter lunch. Han somnar snabbt. Själv är jag trött och behöver också vila. Ser på sensorn efter några minuter att det inte kommer gå. Det går för snabbt neråt – blodsockret kommer bli för lågt. Försöker få i Juno lite smoothie medan han sover men istället blir han klarvaken. Dricker lite smoothie och det tar sedan FEMTIO minuter av vaggande och vyssande innan han lyckas somna igen. 

Pumpbyte. Efter middagen rusar blodsockret plötsligt upp till 20. Ketoner 0.4. Bara att sätta en ny pump och ge en rejäl korrigeringsdos insulin. 
  
Så trötta. Somnar gott. Även sensorn var visst trött. Vaknar till ??? istället för ett värde. Lång och knölig natt med högt blodsocker och många stick i tån. 

Man kan aldrig någonsin vinna – man kan bara kämpa på och göra sitt bästa. 

Acceptans är mitt mål. Vägen dit är lång och krokig. Kommer jag nånsin nå fram?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s