Magsjuka

Hinner bara sova en timme innan jag vaknar av att Juno hostar – och kräks. På sig, på mig och på golvet. 
Jag blir helt kall av skräck. 
Förra magsjukan innebar först två dygn hemma med kontinuerlig tvångsmatning och ketonkoll två gånger i timmen dygnet runt. 
Därefter ambulans in till sjukhuset där vi tvingades vara kvar i sex långa dagar. 

Vi försökte oss på tidigare hemgång men trots att Juno hade sond och vi sondade flytande glukos mest hela tiden sjönk han som en sten så det var infart med dropp som krävdes. 
Därefter hade Juno dålig aptit och totalt förändrat insulinbehov i en dryg månad efteråt. 
Bara tanken på att behöva genomlida detta ännu en gång ger mig ångest. Den gången konstaterades Rotavirus vilket vanligtvis är mer långdraget än vanliga vinterkräksjukan så förhoppningsvis var det en engångsgrej. 

Nu kräks Juno tre gånger ganska tätt inpå varandra. Jag går ner och packar en väska ifall att vi behöver åka in till sjukhuset.

Resten av natten blir knölig. Juno dricker lite söt saft då och då så blodsockret ligger hela tiden bra, eller åt det högre hållet vilket känns bra. Han klagar över magont men somnar till slut. Sover oroligt hela natten med flera hostattacker. Men, viktigast av allt – han kräks inte mer!

På morgonen är han sitt vanliga jag. Pigg och full av massa härligt bus! Äter och dricker som vanligt, som om ingenting hänt. 
Själv är jag oerhört lycklig att få vara hemma och vara dödstrött med en pigg unge än att vara på sjukhuset med en liten kräkis. 

Ett par bilder från inläggningen vid magsjukan i våras, det hanns även med en hel del bus. 

  
 

Var är Juno??

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s