På sjunde dagen.

Jag älskar Libre. Ä L S K A R ! !

Första gången sedan diabetesen klampade in i vårt liv som vi haft lyckan att ha en sensor som verkligen levererar i SJU hela dagar. 

Härom dagen låg blodsockret lite väl högt och trots dubbel korrigeringsdos med insulin hände ingenting. Började tvivla på om sensorn verkligen stämde?
Libre visade 11.9 och när jag kollade blodsockret med stick i tån kom värdet 11.9 upp även där. Där fick jag för att jag tvivlade – så exakt hade jag inte ens kunnat drömma om att den skulle vara!

Tänk om vi fortsättningsvis slipper strulig teknik? 
Då kan jag istället passa på att klaga på vanligt diabetesrelaterat strul. Som att blodsockret som sagt låg högt några timmar härom dagen och att ingenting hände vid korrigeringar. 

Det trots att Juno varit väldigt insulinkänslig under dagen på förskolan. Tyvärr så pass att han var på väg att bli för låg under vilan, när han sov så gott, att de då behövde ge saft vilket gjorde att han vaknade och inte kunde somna om… Vilket i sin tur ledde till ett väldigt trött litet bus på eftermiddagen, så trött att ingenting alls var bra. Hade jag vetat hur det skulle bli hade jag försökt se till att han sov en lur precis när jag hämtat men så blev det tyvärr inte. 

I sådana situationer är det väldigt svårt att inte bli ledsen och frustrerad för vad diabetesen ställer till med. Som om det inte vore nog ändå bara att vara en mycket känslofylld nästan 2-åring. 

Tack vare Libre har Junos nu sensorfria arm, som länge varit sönderstucken och full med utslag, nu äntligen fått tid att läka, bli mjuk och fin igen. ❤️