Jag vänder mig ut och in. 

I något som ser ut som en liten cell vänder jag mig ut och in. Går igenom vårt liv i detalj. Varje timme, minut och sekund.

När jag tror allt blivit sagt haglar tusen frågor till. Till slut bara snurrar allt. Runt runt. 

Om livet med tre barn och dess enormt olika behov. Om en oinbjuden gäst – Diabetes Mellitus typ 1. En fiende från dag ett som gör intrång i vårt liv och skapar total kaos. 

En fiende som jag måste göra till vår vän. Hat tär – tar all din kraft utan att ge något tillbaka. 

Diabetes är en del av Juno. En del av en underbar liten person som jag beundrar mest av alla i denna värld. Som jag älskar mer än livet själv. Att hata vad som är en del av dig är en omöjlighet. 

Så äntligen är frågorna slut och jag släpps ut. Helt tom. Nu finns bara väntan kvar. Väntan på domen. Domen om vilken nivå på vårdbidrag vårt liv uppfyller. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s