Mot akuten – igen. 

Samma dag flyttlasset går till Falun ser vi att Junos infektion efter en pumpnål, som varit på väg åt rätt håll, nu svullnat upp till en rejäl och ömmande knöl. 

Efter ett samtal till Diabetesmottagningen får vi antibiotika, rävgiftet Heracillin, utskrivet. 

Juno – helt fantastisk – låter sig mutas med ett par Smarties för att ta medicinen. Imponerande!

Nyinflyttade i Falun – prylar och stök över hela huset. Mitt i röran hittar Juno en tändsticksask, lyckas tända en sticka och bränna sig på bröstet. 

Är därefter hängig och ledsen, kan inte komma till ro på natten. Vi härleder det till att han har ont och ger honom Ipren för att han ska kunna komma till ro. Det blir något bättre. 

Dagen därpå är han fortsatt hängig och på eftermiddagen upptäcker jag att han har blod i urinen när han kissar. Hela toastolen färgas brunröd. 

Vad händer? Biverkning av antibiotikan?

En fördel med att bo i centrala Falun är att vi har gångavstånd till akuten så dit traskar vi. 

Ett antal timmar senare går vi hemåt, mot vårt nya hus, genom ett mörkt Falun. Flera timmar av olika undersökningar och provtagningar är äntligen över. Fasthållningar, tårar, en väldigt ynklig lite Juno som bara vill slippa alla främmande ansikten och händerna som klämmer, känner och sticker överallt. 

Provsvaren ska vi få via telefonen så vi vilar så gott det går. 

Läkaren ringer för att meddela att alla provsvar var bra, endast något förhöjt CRP. Urinprovet visade igen urinvägsinfektion men är skickat på odling för att se om det visar något där eftersom UVI är vanligaste orsaken till blod i urinen.

Dagen därpå börjar Juno säga ‘aj aj halsen’ och ‘aj aj munnen’. Har svårt att äta eller dricka. Blodsockret sjunker. Och sjunker. Tvingar i Juno både det ena och det andra men ingenting hjälper utan han ligger och skvalpar runt 2-strecket ett bra tag. 

Rekyl på det. PANG upp till 24. Vågar bara pytsa lite insulin i taget, är rädd att han ska sjunka som en sten vilket han ändå gör till slut. Som tur är är han ok med att få i sig flytande så jag matar honom med fruktklämmisar – sked för sked.
 
Blodet i urinen kvarstår, blir snarare mer än mindre. 

Rävgiftet som Juno så tappert tagit i några dagar kommer nu tyvärr i retur så fort han svalt. 

Så, vi traskar till akuten ännu en gång. 

Annonser

3 reaktioner på ”Mot akuten – igen. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s