LO – igen

Rädslan hann komma över mig ännu en gång. Sen kopplade hjärnan vad det var jag egentligen såg.  

 

Ny förskola – nya utmaningar! Både för Juno och för hans resurs och pedagoger att hänga med i hans tempo – fullt ös medvetslös. 

Juno skolade in sig själv på ett kick men upplärning av resurs pågår ännu. 

  
Som jag skrev i förra inlägget diffade förra sensorn väldigt mycket på dag 13. Svaret fick vi när vi kände att Juno, där sensorn suttit, hade en knöl lika stor som själva sensor. Nu hoppas vi den läker ut utan problem. 

Hämtade ut lite mer diabetesprylar igår och slås av hur vansinnigt mycket grejer det är som behövs! 

 
  

ARG

Skitmorgon. 

Just till frukosten är det extra viktigt att ge insulin en stund före, och det krävs även _mycket_ insulin. Fyra gånger så mycket insulin, per kolhydrat, som lunchen. Annars tenderar blodsockret att skjuta i höjden – och fastna där halva dagen. 

Favoritfrukosten förvandlades till blä blä-frukost. Skulle INTE ätas. 

Plockar fram olika alternativ som enbart möts av ‘NEEEJ – blä blä!!’

Hjärtat bultar hårdare. Lite svårt att andas. Håller masken. 

Erbjuder annan mat och dricka som vanligtvis går hem. Allt är BLÄ BLÄ. Ser på sensorn hur blodsockret börjar sjunka. 

Stressad. Lätt panik. 112?

Chokladriskaka och russin blir dagens frukost – och räddningen denna gången.

Tack. Pustar ut.  

Galen blodsockerdag. Upp, ner. Tvära kast. Förstår ännu mindre än vanligt. Så uttröttande. Som att jaga och jaga men aldrig nånsin lyckas pricka rätt. 

Om jag ännu en gång får det välmenta men jävligt idiotiska rådet: ‘Låt inte diabetesen ta över.’ ‘Låt inte diabetesen styra ert liv.’ 

Då skriker jag. Högt. 

När Juno somnat dubbelkollar jag som vanligt sensorn med ett stick i tån. 
Sensorn visar 6⬇️ och blodsockret 15. Har ännu en teststicka redo för att dubbelkolla. 15 igen. Fan. Vad hände? Igår kväll stämde den som vanligt bra. 

Skulle egentligen satt ny sensor imorgon men jag förbereder allt och tar sovande Juno i mitt knä. Klickar i nya sensorn i den andra lilla tunna armen. 

Sovvarmt litet troll vaknar till och gråter. Jag vaggar tills sömnen återigen tar över. Tejpar och håller dig hårt.

Så jävla arg. Arg på en helt ologisk skitsjukdom som alltför ofta tar över livet och skapar total kaos toppat med sorg, stress, vanmakt, ilska och oändligt mycket mer. 

Paus, tack. 

(efter en skyhög natt var vi imorse äntligen på banan igen. Både sensor och stick i finger visade då 7.1)

Nu då?

Vi har bara bott i Falun i 21 dagar och var på sjukhuset för sjätte gången idag. Den statistiken hoppas vi kunna ändra radikalt!

Vi träffade först en läkare som berättade att urinprovet vi lämnat in fortfarande visade på relativt mycket blod i urinen, +3. Tungt. Hade hoppats det skulle vara över för gott nu. 

Om även det höga blodtrycket kvarstår måste Juno börja medicinera för det.

Provtagning. Skojfriska sköterskor. Fem fyllda rör. Modigt barn. 

Blodtryckskoll. Lättnad. Äntligen! 102/60 – ingen blodtrycksmedicin behövs. 
  

Junos Hba1c, långtidssockervärde, håller sig som vanligt inom målområdet om än något högre än vanligt vilket känns helt naturligt med tanke på att han varit sjuk en del på senaste. Vid infektioner blir blodsockret ännu mer svårkontrollerat.

På vägen hem åkte Juno som vanligt sele på min mage. Han åt en chokladriskaka, torkade sig om munnen med vanten och sa ‘Nu Juno sova’ vilket var precis vad han gjorde sekunden därpå.   

 

Vi skriker. 

Så var vi där igen.

Jaga, hålla fast, ta bort hård tejp, på med ny, skjuta in nål. Igen och igen – utan slut. Hela livet. 

Ledset litet Bus. Det skär – skär så oändligt i mitt hjärta. 

Så istället skriker vi. Jag sa att när det gör ont, ja då skriker vi. Och det gör vi. 

Vi skriker. Högt. Gång på gång tills allt det jobbiga är över. 

Vi skriker – och skrattar. Sådär härligt förlösande och bubblande skratt så det blir lätt om hjärtat igen. 

Jag älskar. Älskar våra skratt som förvandlar smärtan till glädje och kärlek. 

Provsvar

Tack ännu en gång till er alla som stöttar och tänker på oss!💟

Enligt proverna ser det ut att gå åt rätt håll med Junos värden och mående. 

Fortfarande blod i urinen och förhöjt blodtryck men övriga prover, av de som vi hunnit få svar på, ser fina ut. 

Ny provtagning nästa vecka sen hoppas vi kunna andas ut och bara njuta av lilla Buset.😍