Vi skriker. 

Så var vi där igen.

Jaga, hålla fast, ta bort hård tejp, på med ny, skjuta in nål. Igen och igen – utan slut. Hela livet. 

Ledset litet Bus. Det skär – skär så oändligt i mitt hjärta. 

Så istället skriker vi. Jag sa att när det gör ont, ja då skriker vi. Och det gör vi. 

Vi skriker. Högt. Gång på gång tills allt det jobbiga är över. 

Vi skriker – och skrattar. Sådär härligt förlösande och bubblande skratt så det blir lätt om hjärtat igen. 

Jag älskar. Älskar våra skratt som förvandlar smärtan till glädje och kärlek. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s