Hemfödsel och njurbiopsi

Jag har aldrig känt mig bekväm i sjukhusmiljö, dels på grund av dess otroligt stelbenta rutiner som i många fall gör mer skada än nytta och som definitivt inte passar mig, eller mina barn heller för den delen. Även på grund av att både jag själv, och anhöriga, råkat ut för felbehandling. 

Det var en stor anledning till varför jag valde att föda barn nummer två och tre hemma. Planerad hemfödsel med två barnmorskor närvarande. Som tur var bodde vi då i Stockholms läns landsting där man kan få bidrag för det vid en normal graviditet. 

Med Juno blev det verkligen tredje gången gillt. Efter en tung graviditet följde en helt magisk födsel hemma i vårt gästrum där Juno dök ut i det omslutande varma vattnet i en stor födselpool vilket var starten på mitt liv som mamma till inte mindre än tre fantastiska ungar. 

Vi hade lyxen att det i bidraget vi fick från Stockholms läns landsting även ingick hembesök av en läkare vilket gjorde att vi inte behövde åka till sjukhuset över huvud taget utan kunde börja lära känna vår nya familjemedlem i lugn och ro hemma.

Tyvärr blir det sällan som man tänkt sig – tio månader senare slängs jag helt mot min vilja in i vårdkarusellen, som snurrar snabbare än jag är villig att åka.  
Ett och ett halvt år har nu gått sedan diabetesdebut. Ett väldigt turbulent år där jag tappat räkningen på hur många gånger jag tvingats kränka mitt barn. Gång på gång. 

Mot alla odds är Juno den mest levande och sprudlande unge jag någonsin träffat. Han besitter en sådan livsglädje som smittar av sig till alla han möter!

Utan att ens vara i närheten av att ha hunnit bearbeta, och acceptera, vad det innebär att leva med en kronisk dödlig sjukdom som typ 1-diabetes faktiskt är slängs vi ännu en gång in i karusellen.

Två och en halv månad med blod i urinen som läkarna till en början trodde endast var en tillfällig störning av njurarna är troligen mer än så. Ännu ett läkarbesök väntar på måndag, därefter remiss för njurbiopsi i Uppsala. 

Jag är så fruktansvärt rädd att min så levande och sprudlande unge ska sluta sprudla. Jag är så rädd. 

5 reaktioner på ”Hemfödsel och njurbiopsi

  1. Följer din berättelse här på avstånd Emma. Men har ju egentligen inga ord som skulle kunna hjälpa eller trösta. Dock lär du mig mycket om diabetes typ 1. Och jag tror att du gör gott för många andra diabetiker och diabetesföräldrar. Håller tummar, korsar fingrar, sänder tankar och kunde jag så skulle jag be för er också. Styrka åt er! Kram

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar