Tillbaka på ruta ett. 

Den långa magsjukan som förändrade allt. 

Som till att börja med gjorde Juno extremt insulinkänslig och som nu, när allt borde vara som vanligt igen, gett ett stort ÖKAT insulinbehov. 

Märkliga blodsockerhöjningar som kommer ifrån ingenstans – omöjliga att förutse och förbannat sega att få ner. Som gör det redan omöjliga ännu mer omöjligt. 

Den konstanta stressen. 

Kampen som aldrig nånsin tar slut – eller ens tar en paus. 

Och vetskapen att hur väl jag lyckas manövrera den högst opålitliga och impulsiva skitsjukdomen i högsta grad påverkar mitt barns mående. 

Fuck. Off. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s