Tänk om det vore du. 

Tänk om det vore du som precis lagt dig för att ta en skön lur efter lunchen. Gosat in dig ordentligt i din sköna kudde medan en mjuk filt omsluter din fullkomligt avslappnade kropp. Fönstret står öppet på glänt, solen skiner och fågelkvitter förgyller den underbara vårdagen. Snart befinner du dig djupt inne i drömmarnas land utan ett endaste moln på din himmel. 

Under tiden du sover din välbehövliga lur tjuter ett högt larm som snabbt trycks av. Ett samtal rings och en mamma gör ännu en utryckning och kommer ännu en gång komma för sent till ett viktigt möte.
 
Plötsligt lyfter någon upp dig i sin famn och bär iväg dig. Filten är kvar runt kroppen men den varma mjuka kudden med sin trygga doft försvinner. 

Händer lirkar ner dina byxor för höfterna. Något klistras fast på låret. Så hör du den – rösten från den du håller allra mest kär – tryggheten i ditt liv. 
Du rycks upp ur sömnen, sträcker dig mot tryggheten, vill in i den famn som så varmt brukar omsluta dig. 

Samtidigt skjuts en nål in. Din kropp rycker till av smärta och din hjärtskärande gråt är ett faktum.
Famnen du längtar till, famnen som i vanliga fall alltid ger dig den tröst du behöver tar sig loss och försvinner iväg. Kvar är du i en annan famn, också trygg, men det är inte där du vill eller borde vara. 

Liten. Ledsen. Utlämnad. Utsatt. 

Tänk om det vore du. 

Annonser

7 reaktioner på ”Tänk om det vore du. 

    1. För att pumpen lagt av och blodsockret låg på 17 – då väntar man inte.

      Senast samma sak hände tog jag hem Juno istället men vissa möten är helt enkelt omöjliga att missa.

      Gilla

      1. Jag dömer dig inte..vet att livet vid sidan om diabetesen också måste rulla på. Dotter på snart 6 år som fick diabetes 2 dagar innan sin 1-årsdag. Hoppas allt går bra nu ❤️❤️❤️

        Gilla

  1. Din beskrivning av verkligheten
    berör mig starkt. Tänk om alla friska vågar läsa dina ord
    om och om igen. Jag tror inte att de orkar, skyddar sig med en motionsrunda eller något annat för att ta bort tankarna. Du och din Juno finns här och nu, jag gråter och förstår.

    Liked by 1 person

  2. Jag förstår. Det gör ont i mig!
    Igår 22.30: ”Mamma jag tror att jag borde köra en O.D.” (Overdose, som min dotter Lovisa, 26 år kallar det när sockret ligger högt och måste ner). Hon kör en dos extra insulin med pumpen och skall sedan gå och lägga sig för natten.
    Jag känner mig lugn, hon kan det här intalar jag mig…men hatar det lika mycket varje gång. Sover oroligt…. Tänker. Vill donera henne min bukspottkörtel. Kan man göra det någonstans i världen. Vad kostar det? Skitsamma. Jag gört direkt om det gick. Vaknar på morgonen…vill ringa, men vad fasen hon är 26!! Låter bli. Stålsätter mig. Hon hör av sig vid 14-tiden. Allt bra. Inget konstigt.
    Det gör ont i mig!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s