När allt går åt helvete. 

När pumpen plötsligt illtjuter och ett oplanerat byte måste genomföras. Ledset litet barn som försöker springa och gömma sig. Fasthållning. Tårar.

När även sensorn lägger av och enbart visar LO. Ännu ett oplanerat byte. Mer fasthållning. Tårar som rinner i strida strömmar. Skräcken i det lilla barnets vackra men nu så sorgsna ögon.

När alla barnets gyllene lockar är fulla av löss och att bli kammad och få håret tvättat är något av det värsta barnet vet. Över en timmes plåga. Tårar som flödar. Ilskan som pyr, både hos barnet och hos den oändligt trötta mamman som nu känner att det här livet kan dra åt helvete.

När ännu ett samtal med nefrologen gör mamman kall av skräck. Ovissheten. Den förbannade jävla ovissheten. Aggressivt förlopp. Komplementaktivering. Medicinering. Eculazumab. Njursvikt. Transplantation. Så enormt många frågetecken men inga svar. Inte ett enda jävla svar. 

När insikten om att ett stort beslut som togs när barnet var litet och då bedömdes som det bästa beslutet plötsligt kan få ödesdigra konsekvenser och måste åtgärdas snarast men vägen dit är en lång process så hinner vi i mål i tid?

När önskan om ett mirakel är den högsta önskan i hela världen – att barnen som är det överlägset viktigaste i livet – ska få vara bara barn. Rädslan att det sprudlande barnet, alltid så full av livsglädje, en dag inte längre kommer ha möjlighet att fortsätta sprudla.

När känslan av ångest, rädsla och skräck är de som dominerar och man bara vill fly – springa långt långt bort för att vakna upp ur denna surrealistiska mardröm som kallas för liv. 

Mitt barn – mitt allt. 

  

Annonser

5 reaktioner på ”När allt går åt helvete. 

  1. Fy fan alltså. Jag ryser när jag läser detta. Vet inte hur jag ramlade in på din blogg.
    Vad är det för beslut som togs när han var liten?
    Så jävla hemskt när barnen är sjuka. Och då menar jag inte en förkylning.
    All styrka till lilla killen!

    Gilla

  2. Du har verkligen skrivandets gåva. Jag läser, gråter och er ångest och skräck känns som min fast jag inte känner er. Men jag känner så med er.
    Lilla Juno finns ofta i mina tankar.

    Jag ska lägga ett bidrag till diabetesfonden. Det är det minsta jag kan göra. Och så håller jag tummar och tår för ett mirakel för er vackra pojke.

    Gilla

  3. Fina Juno med kämparglöd så stark.
    Jag känner inte dig, men jag följer dig och din resa genom saker inget barn ska behöva genomgå.
    Jag beundrar dig, din mamma och din familj.
    Jag hoppas så innerligt att allting vänder snart, mina ord räcker inte till mer.
    Jag hejar på fast från lång distans.
    Du är en riktig superhjälte!! ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s