När sportlurarna inte riktigt passar. 

Jag har svårt att tänka mig att någonting annat i hela världen skulle kunna ge mig den kick och välmående, både fysiskt och psykiskt, som träningen ger mig. I mitt fall tung styrka och löpning i form av HIIT.

Varje pass ger mig möjligheten att få utlopp för alla de känslor som kroniska jävla skitsjukdomar hos ens barn kan framkalla. Ångest, frustation, ilska och sorg är bara några av dem. Så tungt och oöverkomligt livet kan kännas före ett pass lika lätt kan det kännas efteråt när endorfiner istället tagit över min kropp. 

Oerhört trött och sliten idag. HIIT-pass + PW inplanerat men när kvällen kom och jag fick möjlighet att ge mig ut hade jag istället lust att lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Men att banga är verkligen inte min grej så bara att köra utan att tänka. Pannben. 

Redan efter några minuters snabb gång som uppvärmning ville benen plötsligt börja springa så jag lydde dem. Solen sken, en lagom ljummen sommarkväll. In i skogen och dess skönhet och alla bekymmer i världen bara försvann och jag kände mig stark. Oövervinnerlig. 

Mitt enda bekymmer just där och då var att min nya sportlurar passade väldigt bra i mitt ena öra men inte i det andra. Lite meckigt. Lycka och en känsla av frihet att inte uppleva mig ha större problem än så just då. 

Hela passet blev en enda lång njutning. När klockan signalerade att passet var slut såg jag med förvåning att jag precis avslutat mitt livs allra snabbaste HIIT-pass. Med en så trött och sliten dag i bagaget – kroppen är verkligen fantastisk!✨ 

Ni därute, ta hand om er – både kropp och själ. ❤️

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s