I nattens mörker. 

Ett skrik. Ett omänskligt högt och gällt skrik fyller mina öron. Rycks upp ur sömnen och sätter mig upp.

En mörk skugga bredvid mig.

Mitt barn med ögon som stirrar men blicken är tom. Skriket, högt och gällt, ekar mellan väggarna.

Jag tar dig i famnen. Scannar snabbt – LO. Fram med saftflaskan. Du fäktar och sparkar vilt. Flaskan flyger genom rummet. Ner på golvet. Golvet som blir fullt av röda klibbiga fläckar.

Skriket fortsätter. Jag försöker prata. Lugna. Du hör mig inte. Ser mig inte. Hjärtat rusar men tiden står stilla.

Vi går upp. Försöker få dig att vakna till. Plockar fram allt. Druvsocker, flytande socker, annan saft. Du fortsätter fäkta medan allt far iväg åt olika håll. Lämnar spår över hela golvet. Kladd och klibb överallt.

Osäkra och rädda ögon som kikar fram. Syskon som vaknat. Syskon som undrar vad som händer.

Mina armar värker av att hålla dig när du fäktar vilt. Svetten rinner. Du skallar mig. River mig i ansiktet.

Jag vrålar till. Högt. Riktigt riktigt högt. ‘Drick!! Annars måste vi åka till sjukhuset!’
Du rycker till. Ser på mig. Du är tillbaka. Med skakande armar rycker du åt dig flaskan med saft. Klunkar och klunkar tills flaskan är tom.

Tillbaka i den varma sköna sängen. Drar täcket över oss. Tårarna rinner. Jag lyssnar på dina plötsligt så lugna andetag och mjuka snarkningar. Mitt barn. Mitt allt.

Jag håller dig hårt. I nattens mörker. 

Annonser

3 reaktioner på ”I nattens mörker. 

  1. Usch, blir så ledsen när jag läser det här :´( Känner tyvärr igen det (minns inte alla ggr då jag var så liten) eller hur mina föräldrar tvingade i mig nåt med socker innan jag hamnade i koma som barn. Deras bästa knep var in med honung under läpparna på mig när jag vägrade eller inte kunde svälja.
    Önskar att inget barn skulle behöva genomgå det här 😦

    Gilla

  2. Hej Emma. Jag har idag läst igenom hela din blogg. Många ord skulle jag vilja säga men få ord kommer till mig som känns som att de räcker till. Jag har själv en liten två och halvtåring och vågar inte, kan inte, mer än snudda vid tanken på vidden av den smärta och de prövningar ni gått och går igenom. Jag är full av beundran för er styrka och ert mod! Jag skickar många varma tankar till dig och din vackra tappra lilla ullpojke.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s