Nej, jag har faktiskt ingen jävla lust. 

Vardagssnurr. Jobb, vaknätter, lämna, hämta, räkna kolhydrater, laga mat, dosera insulin, sticka liten tå, sätta ny pump, skjuta in ny sensornål. Snurr snurr.  

Min fantastiska lilla glädjespridare. Det sprudlande barnet som med glädje, stor nyfikenhet och tillförsikt utforskar världen. Barnet med en vilja av stål förvandlas till eldsprutande drake som vrålar ‘VILL IIIIINNNNNTTEEEEE!!’

Öronbedövande skrik. Små starka ben stampar argt sin väg. 

Pepp och mutor. Ingenting fungerar. 

Så jag stänger av. Bara gör. Håller fast. Tar emot slagen. Stänger av skriket. Så snabbt det går skjuter jag in nål efter nål. Tejpar. Aktiverar. 

Tom. Trött. Trasig. 

Annonser

7 reaktioner på ”Nej, jag har faktiskt ingen jävla lust. 

  1. Hög igenkänningsfaktor❤ Man stänger av, håller fast, sätter sensor och/eller infusionset och tröstar sedan en ledsen 4-åring, samma reaktion varje byte i 2 års tid nu. Bestämd, lugn och tröstande på utsidan, men på insidan gråter man och hjärtat går i tusen bitar 💔😔

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s