Revansch. 

Mars 2016

En liten som är mer sjuk än frisk. Täta sjukhusbesök. De sedvanliga fasthållningarna och blodprovstagningarna. Mer hemma sjuk än på förskolan och när han är ‘frisk’ är han absolut inte sitt vanliga röjiga jag. 

Livet på paus.

Vid varje toabesök färgas hela toastolen röd, eller mer brun som Pepsi. ‘Titta Pepsi!’ säger barnet själv och pekar ner i toaletten. 

Total ångest. 

Ovisshet. Jag sjukskriven. Förtränger min längtan att kunna börja jobba igen. Livrädd inför vad som härjar i, och bryter ner, mitt oskyldiga barns lilla kropp.


 
Mars 2017

Full fart. Alla njurvärden normala. Ingen ‘Pepsi’ i toastolen på över ett halvår. Livet har gjort comeback. Med sådan energi och livsglädje utmanar vildingen alla som kommer i hans väg. 

Älskar förskolan med sin resurs och alla småkompisar. Och jag, jag älskar att äntligen efter alltför lång frånvaro för föräldraledighet, diabeteskaos och fruktansvärt tärande njurstrul, vara tillbaka i jobb. 

Diabetesen lever som vanligt sitt eget liv. Alltför ofta helt omöjlig att kontrollera. Berg- och dalbanan gör extrema loopar, både högt och lågt, och kränger hårt åt alla håll. Krampaktigt håller jag mig fast. 

Sorgen och rädslan finns alltid där men glädjen över nuläget överskuggar allt. Min lilla livsnjutare växer, sprudlar, lever och mår bra – nu tar vi revansch!


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s