Fånge på livstid. 

Orkar knappt ens skriva – så trött på skiten – och så trött på att vara trött. 
Att hålla blodsockret mellan det rekommenderade 4-8 borde väl inte vara så himla svårt?

Ibland, tyvärr alltför ofta, är det helt jävla omöjligt. 
I över en vecka nu har det varit lågt, lågt och lågt. Först kom rädslan för eventuell magsjuka som sedan gick över när det fortsatte hålla i sig. 

Sänkt insulindoserna. Och sänkt ännu mer. Härom dagen tvingades det tappra barnet trots det trycka i sig sötsaker hela dagen då blodsockret bara sjönk och sjönk. Trots hur mycket socker och annat som helst höjdes det knappt alls utan låg och skvalpade runt 3 hela dagen. 
Trött och sliten litet tappert barn. Frustrerad, stressad och halvgalen mamma. 

Och när folk som lever nära personer med typ 1-diabetes som man tycker borde veta frågar om vi nu ställt in doserna och i nästa andetag säger att vad skönt det måste vara när det är inställt!
Och jag, som en fågelholk, ba: 

Öööh – fattar inte ens frågan. 🙄🙄🙄😂

Och så idag. Ännu en riktigt crappy dag med två podfel på förskolan och tappra pedagoger som byter pod och kämpar!
Gaaah. 

Uppsägningsblankett hitåt tack!☝🏼

Annonser

2 reaktioner på ”Fånge på livstid. 

  1. Jag hade också en skitdag 💩 Dotterns resurs fick byta pod 2 ggr. När hon låg på 24 bytte jag. Vände direkt, skönt! En p-bot och sen hem. Sonen på 13. Stiger och stiger tillslut på 18 innan han vänder. Nu på väg ner. Såååå trött, slut på energi. Nya tag imorgon för oss båda! Kram 💕

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s