Ett år. 

Plötsligt har ett helt år gått sedan vi fick det besked som då kändes som en dödsdom på vår sprudlande tvååriga lilla vilde. Och hjärtat brast. 

DDD – Dense Deposit Disease löd domen. Ingen aning om hur framtiden skulle se ut – hade vi ett eller så mycket som tio år på oss innan Junos njurar skulle ge upp?

Sedan dess har lyckligtvis prognosen ändrats. Vi vet fortfarande inte mycket alls men att veta att chansen finns att han kan leva hela sitt liv med sina egna njurar gör livet så mycket lättare. En sak vet vi med säkerhet – att vi lever för fullt och njuter här och nu. 

Nyss var vi och tog nya prover – alla provsvar fina!

När Juno i fjol gjorde en Iohexol-clearance, ett njurfunktionstest, upptäcktes en hyperfiltration. En så kallad förhöjd njurfunktion, njurarna jobbar för hårt. Nu medicinerar vi med ACE-hämmare för att skydda njurarna extra och hoppas se att vid en ny Iohexol-clearance i höst att hyperfiltration gått tillbaka eller åtminstone inte försämrats. 

Kombon av typ 1-diabetes och denna njursjukdom, framför allt på ett såhär litet barn, är så ovanlig att det enda läkarna kan göra är kvalificerade gissningar om vad vårt nästa drag bör vara. Jag hoppas innerligt att den väg vi nu vandrar är den rätta!

Nyligen firade vi med en vecka i Grekland. En vecka full av bus, glädje och oändligt med kärlek. Tillsammans är vi oslagbara!