ETT TUSEN ETT HUNDRA NITTON DAGAR OCH NÄTTER

Ett tusen ett hundra nitton dagar med diabetes. 

Ett tusen ett hundra nitton nätter jag vakat över mitt barn. 

Vakat över bergochdalbaneblodsocker. Korrigerat alltför höga värden med mer insulin. Korrigerat låga värden med söt saft.  Hamrat sönder tjutande podar. Hållit hårt i sparkande fötter för att kunna sticka små små tår. Misslyckats. Börjat om igen. Skjutit in sensornålar. Skjutit in pumpnålar. Vakat. Kramats. Skrikit. Hållit hårt i famnen och tröstat. Tagit emot sparkar och slag. Kränkt mitt barn gång på gång. Hållit dig hårt. Viskat förlåt mot din mjuka kind, om och om igen. Tårar. I bröstet en ekande tomhet. En stor svart sorg. 

‘Man får de barn man klarar av.’ Nej, nej och åter nej. Man får så jävla mycket mer. 

Ett tusen ett hundra nitton – and counting…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s